Jag tog precis en vilostund i sängen med lillebror. Vanligtvis sover han gott i vagnen, men det blev lite störningarna i rutinerna imorse så trött som han var så somnade han i min famn och vi gottade ner oss tillsammans i stora sängen här hemma. Med storebror tog jag verkligen tillvara på alla sovstunder, nu är det annorlunda. Jag har haft ett stort behov av att komma ikapp praktiskt (och känslomässigt) sedan jag låg på sjukhuset. Så mycket packad energi som aldrig fick komma ut. Så många planer jag velat sätta igång med. Det är svårt att hitta balans ibland. Och jag känner nu efter många månader hemma att jag behöver lugna ner mitt tempo, komma tillbaka till en lugnare vardag med tid för återhämtning och eftertanke. Jag kör hårt, sen behöver jag en paus. En andpaus. Vad är viktigt? Hur vill jag ha mitt liv? Vad mår jag bra av?
Efter ett hektiskt tempo kommer oftast mitt behov av att avskärma mig, framför allt från sociala medier. Jag behöver få komma in i min egen bubbla utan yttre intryck. Det är häftigt hur tydligt jag själv kan känna när bägaren rinner över av intryck. Mer tankar om detta en annan gång. Nu är det dags för en liten fika innan vi ska hämta storebror på förskolan.
Ha en fin dag!
Ida 